destrandsatta

Stor nyhet även i Vietnamn. Den här artikeln hittade vi nämligen i en skvallertidning där.

Ikväll lyfter som sagt planet vidare mot Bangkok, vilket gav oss en hel dag att fördriva tiden med i Ho Chi Minh city. Vi tog fram bibeln, LP, och fann bowling i en galleria. Vi orienterade oss dit och snörade på oss våra bowlingskor. Första omgången var en katastrof, men efter ett glassuppehåll gick det bättre för oss alla. Färdigbowlat bestämde vi oss för att prova våra danskunskaper. Vilket absolut inte var i Otten-(eller förlåt, PULS) klass. Trötta i ben och fötter och förvirrade i en okänd storstad med tusentals tutande mopeder, hittade vi några som kunde cykla hem oss för en billig peng.

Nu väntar snart middag och efterrätt på vårt älskade yoghurtspace. Sedan blir det en kort flygresa och vi landar på Bangkoks flygplats i natt.

Nu känner vi på lite asiatiskt storstadsliv i Ho Chi Minh city, bor faktiskt mer människor här än i hela Sverige. Moppar ÖVERALLT . Vi har ändrat våra resplaner lite, så ikväll sätter vi oss på planet tillbaka till Thailand. Känns skönt att komma "hem" igen. Första stoppet i Thailand blir ön Koh Samet. Vi saknar ö-livet !

Efter drygt tre dagar i en bil var vi äntligen framme i den mysiga lilla staden Hoi An. En stad som endast består av en sak, skräddarsömnad. Här kan man få allt man önskar uppsytt efter ens egna mått, till och med skor. Himmelriket ! Faktiskt verkade det som man kunde få vad som helst skräddarsytt, förutom kläder, skor & väskor, kunde man också få lampor & mopedsadlar skräddarsydda efter ens egna design.

 

Stannade 2 dagar i den lilla för säsongen regniga staden och skaffade oss nya garderober. Dagarna gick ut på att först komma överens med skräddaren om pris, sedan design, ta mått. Efter det fick man ett klockslag för att komma tillbaka och testa. Första provningen, säga vad man var missnöjd med, sedan komma tillbaka se om det blev bättre och så där höll det på tills man var nöjd.

 

Tiden mellan de olika provningarna man hade spenderade vi för det mesta på Streets. En urmysig restaurang/café, där pengarna går till utsatta barn i Vietnamn. Med andra ord hade vi inte så hektiska dagar i Hoi An.

 

Så nu har vi skickat ett paket lastat med kläder och skor från Vietnamn till Sverige. Kommer med båt, beräknas vara i Sverige om ca 3 månader.

Dag nummer tre började på en äkta vietnamesisk matmarknad för att inhandla frukost. Barn blev rädda. Damer förundrade och var framme och pillade. Många bara stod och gapade. I denna del av Vietnam har inte turismen blommat ut och för många var det första gången de såg en vit människa. Men det var bara början....

...efter en snabbvisit på ett gummiplantage där vi fick lite historik om relationen mellan Vietnam och Frankrike åkte vi till Sea Lake. En mycket vacker plats som var ett populärt turistmål för vietnameser. Som om vi varit med i en oscars-belönad hollywoodfilm så stockades ett gäng av lokalbefolkningen runt oss. Först lite på avstånd. Lite rädda för vad vi var. Sedan blev det hysteri. Vi fick ställa upp och vara med på kort. Med en och en. Sen två och två. Alla killar med de vita tjejerna. Barbiedockor kallade de oss. Hundratals kort där vi stod och log med hela ansiktet. Lika underliga som aporna på Kolmårdens djurpark.

Senare på resan blev det ännu mer vattenfall - vi har inte riktigt förstått oss på konsten med att beundra vattenfall i timtal. Men visst var det vackert att åka igenom djungelvegetationen.

Vi stannade till på ett kristet barnhem. Där levde 280 föräldrarlösa barn. Allt från nyfött spädbarn till ungdomar påväg ut i vuxenlivet. Här fick vi se hur det trängdes barn på filtar för att sova middag. Barn som bott hela sitt liv på barnhemet, oönskade men ändå glada och friska. En blandning av vemod och glädje spred sig inom oss. För visst hade dessa barnen det bättre än många andra vi stött på under resans gång. Trots att de redan som spädbarn lämnats utanför en kyrkport för att de fötts utanför äktenskap. Det fanns både skratt och tårar i kyrkans väggar.

Dag nr 2 på resan började vi med elefantridning, till Vanjas stora lycka. Efter en timmes guppandes på en elefantrygg besökte vi nästa djur, nämligen Mr Snake & Mr Snake Jr. Här i Vietnamn har inte barnen några leksaker, de har boaormar istället.

Fick också se hur det kan gå till att odla svamp i det här landet. Inte på marken som hemma i Sverige. Utan här hänger de upp påsar, så växer svampen ur den.

Sist men inte minst fick vi se ett av Vietnams största vattenfall, så nu har vi ännu ett vattenfall att lägga till i samlingen.

Det här var alltså de olika stoppen dag nr 2. Resterande tiden spenderade vi i vår lilla van.

Morgontrötta flickor placerade sina stora tunga backpacks i bakluckan på bilen som skulle ta dem genom Vietnamns vackra vyer dit turismen inte nått. Men en guide och en chaufför började trippen mot Lak Lake.

Första stoppet på vägen var en brickfabrik. Där kvinnor arbetade för hand med att hela dagar gräva upp lera, se den lilla maskinen forma tegelstenar, sedan ta stenarna på torkning, när de några dagar i solen har torkat ska de in för att eldas. Den lilla tornet som hostar fram svart illaluktande rök är fyllt av röda tegelstenar. Röken är livsfarlig och värmen är outhärdlig för oss åskådare bara på avstånd. De stackars kvinnorna sliter som djur.

Senare får vi besöka stora kaffeplantage som fyller stora delar av Vietnam, stört efter Brasilien i världen på att producera kaffe. Tack vare fransmännen. Vi fick även se pepparodling, svartpeppar.

På kvällen kom vi fram till Lak Lake där vi slog läger över natten. Tillsammans med ett gäng vietnamesiska tjejer, som inte var säkra på att svenskar kunde laga mat, skulle vi tillaga middag. Det blev vårrullar, kyckling, fläskfilespett, morning glory och ris. Super gott! Faktiskt en av de bästa måltiderna på resan än så länge.

Igår blev vi som barn på nytt, när vi besökte Nha Trangs nöjes & vattenland, Vinpearl. Man börjar med att åka linbana över vattnet ut till ön där alla attraktioner är. Bara det var roligt och framförallt väldigt vackert. Sedan blev det att åka massor olika vattenkanor, lite berg-och-dal-bana och kolla in undervattensvärlden. Nha Trangs version av Skara sommarland.

Undervattensvärlden var väldigt fascinerande. Mängder av olika sorter, och ett stort akvarium som man åkte igenom på ett rullband. Kunde bara stå och kolla på de olika hajarna, sköldpaddorna, rockorna m.m. När man inte kan dyka får man hitta andra lösningar att få njuta av de fantastiska djuren som döljer sig i det blå.

Vi ska inte ljuga, lite bratpacking finns kvar i oss. Men vi måste ju unna oss lite, vi är faktiskt på semester. När vi klev in i en supermarket här blev vi glatt överraskade. Ostutbudet var stort, så vi bestämde oss för en ost & kex-kväll. Beställde in lite förrätter & dryck på guesthouset's mysiga restaurang och sedan dukade vi upp med våra ostar & kex. Kände oss som små pensionärer, men blev inte utkastade i alla fall. Är ju lite svårt var man ska ta vägen ibland, så vi tyckte vi gjorde en bra kompromiss. En riktig lyckad liten "tapas".

Som jag nämnde blev vi glatt överraskade av sortimentet, förutom goda ostar hittade vi något annat efterlängtat..Nämligen LAKRITS ! Inte saltlakrits dock, utan sötlakrits, men lakrits som lakrits, det kallas lycka.

Igår tog vi bussen från Mui Ne till Nha Trang. Var nog den bästa dagbuss vi åkt hittills. Frågan är bara varför vi lyckas hamna på de mest bekväma bussarna under de korta bussturerna? Men vi klagar inte, 6 h i dessa liggsäten var rena lyxen för oss.

Kom fram igår kväll, bor på ett guesthouse som heter Backpacker's house. Alla 4 har trängt ihop sig i ett litet rum, så har vi delat badrum med grannrummet. Vi börjar lämna vår bratpacking mot riktig backpacking istället, tycker vi i alla fall. Guesthouset är som en undangömd liten oas. Utanför går en trafikerad väg, men på något sätt känns det inte som det. Vi har en mysig liten restaurang som ligger i en liten trädgård, hur mysigt som helst.

Allt är inte en dans på rosor här på andra sidan jordklotet, även om det ser ut som så. Sjukdomar och sömnproblem har varit i vår väg från start, men det är bara att försöka göra det bästa av situationen. För M & M blev det en tidig morgon, istället för att ligga och vrida sig, begav vi oss ner till stranden för en liten fotoshoot. Fantastisk strand, blå himmel, höga vågor och sagolikt vackra snäckor. Hur kan det vara så vackert ?

Mängder av vackra blomster kantade våra promenader på dagens utflykt (dock inte i öknen). Då tänkte vi på dig mamma Anki. Här är vi tre små blomsterflickor. Söta va?

Mui Ne, vackert beläget längs Vietnams sydöstra kustremsa, är Kitesurfarens paradis. Och visst är här vackert. Lång sandstrand med utsikt långt ut i horisonten. Tyvärr är bad-möjligheterna begränsade då vågorna tornar sig över våra solblekta huvuden och med risk att få en surfbräda i huvudet då det kryllar av kitesurfare. Hundratals, JA, om inte tusentals kitesurfare trängs med sina segel upp mot den klarblå himlen längs hela strandremsan.

Därför har badsuget talat och bokat biljetter till Nha Trang, något norrut, för att söka mer badvänliga stränder. Redan imorgon sätter vi oss återigen på bussen för att lämna surfvågorna och ta oss ann dykning, sol och bad igen!

Vår abstinens av saltlakrits och pepparkakor har ni nog kommit underfund med genom att läsa bloggen. Men även andra svenska påhitt får oss att sakna Sveriges kalla vinterlandskap. Såsom pulkaåkning. Men ack, betvivla icke asien. Här finns pulkaåkning i form av sandslide. Vi bokade en jeepkille som skjutsade oss ut till Vietnamns vita öken där vi fick bepröva våra skills från pulkabacken. Dock kom vi fram till att sanddynor är svårslidade, trots att vi alla tre äger guld-medalj i traditionell svensk pulkaåkning.

Efter de vita sanddynorna körde jeepen oss mot ett "mini-grand canyon" där vi strosade oss utmattade i de morgontrötta benen. Frukostdags! Vår chaufför fick direktiv att ta oss till närmaste marknad. Väl framme bland smala gånger trängdes vi mellan torkad fisk, all säsongens gröna, levande hönor bunda till slakt och vietnameser. Tre svenska flickor letade sig igenom frukt och godissortimentet. Ensamma turister bland lokalbefolkning.

Jeep-ponken tog oss senare till ett litet vattenfall där vi mötte småpojkar som tiggde sig smaka av vår stora påse "yam yam"...

Klockan tio var vi tillbaka på hotellrummet och en hel dag på stranden att avnjuta låg framför oss!

Långa. Många. Skumpiga. Vilda. Galna. Slingriga. Trånga. Sömnlösa...

Vi har varit med om de flesta sorters bussfärder. Från Kambodja till Vietnam har vi spendarat ytterligare 26 timmar på buss. Nu tog vi dock in på hotell en natt i Ho Chi Min City, Vietnam, emellan. Våra små rumpor ömmar och benen skriker efter att få sträcka på sig. Är därmed mycket sugna på att sandsurfa i öknen imorgon. Och äntligen ta ett dopp i havet!

Ingen nyhet att Maja inte har sådan koll på geografi, rättar mig och säger att vi var i Vietnamns största stad, inte huvudstad.