destrandsatta

Övning ger färdighet, har vi hört. Och ett av våra mål med den här resan är ju att lära sig göra framåtvolt. Så vi har börjat med att stå på händerna..

Stor nyhet även i Vietnamn. Den här artikeln hittade vi nämligen i en skvallertidning där.

Syskonkärlek på tusentalsmils avstånd.

Kristin Alterstav 1995-01-30

Tiden går så fort skitunge. Du är världens finaste och gulligaste syster. Men sexton år? DU? Nej nu får du ta och ge dig. Slow down!

Du är min syster och jag älskar dig för det. Men jag älskar dig även för att du är en av mina bästa vänner. Du har ett smittande skratt som är så oerhört vacker. Särskilt när det inte går att få stopp på det! Du har en förmåga att alltid sluddra till de sista orden i meningen när du ska skämta. Bara för att du hinner skratta åt ditt eget skämt innan du har sagt det. Det är riktigt charmigt och underhållande! Men precis som alla systrar har vi våra krig. Om fjärrkontrollen, garderoben, godisskålen eller något annat oerhört viktigt. Det är bara på det viset det ska vara och att smälla i dörrar och riva tovor av hår från varandrtillhör systerskapet. Men när jag tänker på dig tänker jag på alla bra och mysiga stunder med dig. Twiligt-movie-nights. Långa nätter som trasas sönder av prat, prat och prat tills solen skymtar utanför rullgardinen. Det saknar jag mest. Saknar att prata med mina kloka syster.

Sweet sixteen. Du kommer alltid förbli min lillasyster, hur gammal du än blir!

Ho Chi Minh City till Bagkok till Koh Samet.

Efter en månads hektiskt resande mellan länder och städer tog vi det kloka beslutet att återvända till strandlivet i Thailand. Nu spenderar vi vår tredje dag på Koh Samet. Vit sand mellan tårna och lek i det turkosa vattenbrynet har gjort oss friska från vår långa sjukdom och gett oss ny energi.

Denna ö kryllar av svenska turister och det är faktiskt riktigt trevligt att återigen sällskapa med svenska backpackers. Goa götebörgare. Även en hel del australienare korsar våra vägar. Tillochmed en australiensk B-skådis som älskar att prata om sig själv har suttit med runt middagsbordet.

En hel del spännande saker står på schemat här på Koh Samet...snart kommer fina bilder från oven!

I Vietnam har vi te-fantaster hittat ett svalkande iste som vi släcker vår törst med lika väl som vatten. Här på bilden ser ni vår favorit i lime men det finns även rött, roibos te vilket är kanon!

Ikväll lyfter som sagt planet vidare mot Bangkok, vilket gav oss en hel dag att fördriva tiden med i Ho Chi Minh city. Vi tog fram bibeln, LP, och fann bowling i en galleria. Vi orienterade oss dit och snörade på oss våra bowlingskor. Första omgången var en katastrof, men efter ett glassuppehåll gick det bättre för oss alla. Färdigbowlat bestämde vi oss för att prova våra danskunskaper. Vilket absolut inte var i Otten-(eller förlåt, PULS) klass. Trötta i ben och fötter och förvirrade i en okänd storstad med tusentals tutande mopeder, hittade vi några som kunde cykla hem oss för en billig peng.

Nu väntar snart middag och efterrätt på vårt älskade yoghurtspace. Sedan blir det en kort flygresa och vi landar på Bangkoks flygplats i natt.

Nu känner vi på lite asiatiskt storstadsliv i Ho Chi Minh city, bor faktiskt mer människor här än i hela Sverige. Moppar ÖVERALLT . Vi har ändrat våra resplaner lite, så ikväll sätter vi oss på planet tillbaka till Thailand. Känns skönt att komma "hem" igen. Första stoppet i Thailand blir ön Koh Samet. Vi saknar ö-livet !

Efter drygt tre dagar i en bil var vi äntligen framme i den mysiga lilla staden Hoi An. En stad som endast består av en sak, skräddarsömnad. Här kan man få allt man önskar uppsytt efter ens egna mått, till och med skor. Himmelriket ! Faktiskt verkade det som man kunde få vad som helst skräddarsytt, förutom kläder, skor & väskor, kunde man också få lampor & mopedsadlar skräddarsydda efter ens egna design.

 

Stannade 2 dagar i den lilla för säsongen regniga staden och skaffade oss nya garderober. Dagarna gick ut på att först komma överens med skräddaren om pris, sedan design, ta mått. Efter det fick man ett klockslag för att komma tillbaka och testa. Första provningen, säga vad man var missnöjd med, sedan komma tillbaka se om det blev bättre och så där höll det på tills man var nöjd.

 

Tiden mellan de olika provningarna man hade spenderade vi för det mesta på Streets. En urmysig restaurang/café, där pengarna går till utsatta barn i Vietnamn. Med andra ord hade vi inte så hektiska dagar i Hoi An.

 

Så nu har vi skickat ett paket lastat med kläder och skor från Vietnamn till Sverige. Kommer med båt, beräknas vara i Sverige om ca 3 månader.

Dag nummer tre började på en äkta vietnamesisk matmarknad för att inhandla frukost. Barn blev rädda. Damer förundrade och var framme och pillade. Många bara stod och gapade. I denna del av Vietnam har inte turismen blommat ut och för många var det första gången de såg en vit människa. Men det var bara början....

...efter en snabbvisit på ett gummiplantage där vi fick lite historik om relationen mellan Vietnam och Frankrike åkte vi till Sea Lake. En mycket vacker plats som var ett populärt turistmål för vietnameser. Som om vi varit med i en oscars-belönad hollywoodfilm så stockades ett gäng av lokalbefolkningen runt oss. Först lite på avstånd. Lite rädda för vad vi var. Sedan blev det hysteri. Vi fick ställa upp och vara med på kort. Med en och en. Sen två och två. Alla killar med de vita tjejerna. Barbiedockor kallade de oss. Hundratals kort där vi stod och log med hela ansiktet. Lika underliga som aporna på Kolmårdens djurpark.

Senare på resan blev det ännu mer vattenfall - vi har inte riktigt förstått oss på konsten med att beundra vattenfall i timtal. Men visst var det vackert att åka igenom djungelvegetationen.

Vi stannade till på ett kristet barnhem. Där levde 280 föräldrarlösa barn. Allt från nyfött spädbarn till ungdomar påväg ut i vuxenlivet. Här fick vi se hur det trängdes barn på filtar för att sova middag. Barn som bott hela sitt liv på barnhemet, oönskade men ändå glada och friska. En blandning av vemod och glädje spred sig inom oss. För visst hade dessa barnen det bättre än många andra vi stött på under resans gång. Trots att de redan som spädbarn lämnats utanför en kyrkport för att de fötts utanför äktenskap. Det fanns både skratt och tårar i kyrkans väggar.

Dag nr 2 på resan började vi med elefantridning, till Vanjas stora lycka. Efter en timmes guppandes på en elefantrygg besökte vi nästa djur, nämligen Mr Snake & Mr Snake Jr. Här i Vietnamn har inte barnen några leksaker, de har boaormar istället.

Fick också se hur det kan gå till att odla svamp i det här landet. Inte på marken som hemma i Sverige. Utan här hänger de upp påsar, så växer svampen ur den.

Sist men inte minst fick vi se ett av Vietnams största vattenfall, så nu har vi ännu ett vattenfall att lägga till i samlingen.

Det här var alltså de olika stoppen dag nr 2. Resterande tiden spenderade vi i vår lilla van.

Morgontrötta flickor placerade sina stora tunga backpacks i bakluckan på bilen som skulle ta dem genom Vietnamns vackra vyer dit turismen inte nått. Men en guide och en chaufför började trippen mot Lak Lake.

Första stoppet på vägen var en brickfabrik. Där kvinnor arbetade för hand med att hela dagar gräva upp lera, se den lilla maskinen forma tegelstenar, sedan ta stenarna på torkning, när de några dagar i solen har torkat ska de in för att eldas. Den lilla tornet som hostar fram svart illaluktande rök är fyllt av röda tegelstenar. Röken är livsfarlig och värmen är outhärdlig för oss åskådare bara på avstånd. De stackars kvinnorna sliter som djur.

Senare får vi besöka stora kaffeplantage som fyller stora delar av Vietnam, stört efter Brasilien i världen på att producera kaffe. Tack vare fransmännen. Vi fick även se pepparodling, svartpeppar.

På kvällen kom vi fram till Lak Lake där vi slog läger över natten. Tillsammans med ett gäng vietnamesiska tjejer, som inte var säkra på att svenskar kunde laga mat, skulle vi tillaga middag. Det blev vårrullar, kyckling, fläskfilespett, morning glory och ris. Super gott! Faktiskt en av de bästa måltiderna på resan än så länge.

Här kommer grattishälsningar från andra sidan jordklotet. Hoppas du får en fantastisk dag med massor gratulationer.

Igår blev vi som barn på nytt, när vi besökte Nha Trangs nöjes & vattenland, Vinpearl. Man börjar med att åka linbana över vattnet ut till ön där alla attraktioner är. Bara det var roligt och framförallt väldigt vackert. Sedan blev det att åka massor olika vattenkanor, lite berg-och-dal-bana och kolla in undervattensvärlden. Nha Trangs version av Skara sommarland.

Undervattensvärlden var väldigt fascinerande. Mängder av olika sorter, och ett stort akvarium som man åkte igenom på ett rullband. Kunde bara stå och kolla på de olika hajarna, sköldpaddorna, rockorna m.m. När man inte kan dyka får man hitta andra lösningar att få njuta av de fantastiska djuren som döljer sig i det blå.

När vi är såhär på andra sidan av detta snurrande klot så kan vi ju inte se dig slita upp paket, äta tårta med hela ansiktet och goes crazy på systemet. Även om vi hemskt gärna hade velat vara hemma och partat loss med världens roligaste 20-åring. Men på avstånd så har vi faktiskt firat din dag idag. Beställde in massor av god tårta, bakelse och glass, vi sjöng för hela restaurangen och blåste ballonger. Så på sätt och vis kändes det som att vi firade dig på avstånd.

Vi hoppas du får världens bästa 20-årsdag med massor av bamsekramar från alla som har möjlighet att stjäla en!

Vi luftpussar och luftkramar dig från Vietnam, önskar vi kunde varit närmare!!

Passionsfruktjuice på ett mysigt litet poesicafé kallat Joe's i Mui Ne Beach.

5 av 5 ätpinnar, FULLPOTT !

Vi ska inte ljuga, lite bratpacking finns kvar i oss. Men vi måste ju unna oss lite, vi är faktiskt på semester. När vi klev in i en supermarket här blev vi glatt överraskade. Ostutbudet var stort, så vi bestämde oss för en ost & kex-kväll. Beställde in lite förrätter & dryck på guesthouset's mysiga restaurang och sedan dukade vi upp med våra ostar & kex. Kände oss som små pensionärer, men blev inte utkastade i alla fall. Är ju lite svårt var man ska ta vägen ibland, så vi tyckte vi gjorde en bra kompromiss. En riktig lyckad liten "tapas".

Som jag nämnde blev vi glatt överraskade av sortimentet, förutom goda ostar hittade vi något annat efterlängtat..Nämligen LAKRITS ! Inte saltlakrits dock, utan sötlakrits, men lakrits som lakrits, det kallas lycka.

Igår tog vi bussen från Mui Ne till Nha Trang. Var nog den bästa dagbuss vi åkt hittills. Frågan är bara varför vi lyckas hamna på de mest bekväma bussarna under de korta bussturerna? Men vi klagar inte, 6 h i dessa liggsäten var rena lyxen för oss.

Kom fram igår kväll, bor på ett guesthouse som heter Backpacker's house. Alla 4 har trängt ihop sig i ett litet rum, så har vi delat badrum med grannrummet. Vi börjar lämna vår bratpacking mot riktig backpacking istället, tycker vi i alla fall. Guesthouset är som en undangömd liten oas. Utanför går en trafikerad väg, men på något sätt känns det inte som det. Vi har en mysig liten restaurang som ligger i en liten trädgård, hur mysigt som helst.

/ Maja

Malin är lycklig, hon har hittat wasabi, även i Vietnamn.

5 av 5 ätpinnar. FULL POTT !

Allt är inte en dans på rosor här på andra sidan jordklotet, även om det ser ut som så. Sjukdomar och sömnproblem har varit i vår väg från start, men det är bara att försöka göra det bästa av situationen. För M & M blev det en tidig morgon, istället för att ligga och vrida sig, begav vi oss ner till stranden för en liten fotoshoot. Fantastisk strand, blå himmel, höga vågor och sagolikt vackra snäckor. Hur kan det vara så vackert ?

I Vietnam är det vanligt att beställa in en hel gryta på bordet och dela på med tillhörande ris. Vanligtvis får man blanda i vad man önskar och grilla valfritt kött själv. Vi testade en budgetvariant då grytan redan var färdig. En rätt blaskig soppa med lite få bläckfisk och räkbitar i. Men vi blev mätta i magen för knappa sju SEK var!

Pina Colada är den klassiska "vi-är-på-semester-drinken". Visst ser den tjusig ut. Smaken av annanas tog dock överhand och även den blev en blaskig tvåa.

2 av 5 matpinnar.

Kolsvart morgon är kylig även i denna del av världen. Då passar en kopp te utmärkt. Vi testade en kopp vietnamesiskt te. Smaken är svår beskriven. Besk smak med karaktär av den japanska misosoppan. Nej. Inte ett bra betyg av oss.

1 av 5 ätpinnar.

Mängder av vackra blomster kantade våra promenader på dagens utflykt (dock inte i öknen). Då tänkte vi på dig mamma Anki. Här är vi tre små blomsterflickor. Söta va?

Mui Ne, vackert beläget längs Vietnams sydöstra kustremsa, är Kitesurfarens paradis. Och visst är här vackert. Lång sandstrand med utsikt långt ut i horisonten. Tyvärr är bad-möjligheterna begränsade då vågorna tornar sig över våra solblekta huvuden och med risk att få en surfbräda i huvudet då det kryllar av kitesurfare. Hundratals, JA, om inte tusentals kitesurfare trängs med sina segel upp mot den klarblå himlen längs hela strandremsan.

Därför har badsuget talat och bokat biljetter till Nha Trang, något norrut, för att söka mer badvänliga stränder. Redan imorgon sätter vi oss återigen på bussen för att lämna surfvågorna och ta oss ann dykning, sol och bad igen!

Vår abstinens av saltlakrits och pepparkakor har ni nog kommit underfund med genom att läsa bloggen. Men även andra svenska påhitt får oss att sakna Sveriges kalla vinterlandskap. Såsom pulkaåkning. Men ack, betvivla icke asien. Här finns pulkaåkning i form av sandslide. Vi bokade en jeepkille som skjutsade oss ut till Vietnamns vita öken där vi fick bepröva våra skills från pulkabacken. Dock kom vi fram till att sanddynor är svårslidade, trots att vi alla tre äger guld-medalj i traditionell svensk pulkaåkning.

Efter de vita sanddynorna körde jeepen oss mot ett "mini-grand canyon" där vi strosade oss utmattade i de morgontrötta benen. Frukostdags! Vår chaufför fick direktiv att ta oss till närmaste marknad. Väl framme bland smala gånger trängdes vi mellan torkad fisk, all säsongens gröna, levande hönor bunda till slakt och vietnameser. Tre svenska flickor letade sig igenom frukt och godissortimentet. Ensamma turister bland lokalbefolkning.

Jeep-ponken tog oss senare till ett litet vattenfall där vi mötte småpojkar som tiggde sig smaka av vår stora påse "yam yam"...

Klockan tio var vi tillbaka på hotellrummet och en hel dag på stranden att avnjuta låg framför oss!

Långa. Många. Skumpiga. Vilda. Galna. Slingriga. Trånga. Sömnlösa...

Vi har varit med om de flesta sorters bussfärder. Från Kambodja till Vietnam har vi spendarat ytterligare 26 timmar på buss. Nu tog vi dock in på hotell en natt i Ho Chi Min City, Vietnam, emellan. Våra små rumpor ömmar och benen skriker efter att få sträcka på sig. Är därmed mycket sugna på att sandsurfa i öknen imorgon. Och äntligen ta ett dopp i havet!

Ingen nyhet att Maja inte har sådan koll på geografi, rättar mig och säger att vi var i Vietnamns största stad, inte huvudstad.

Resans största cravings nr 1 : bananer . Alla har blivit helt frälsta i allt med banan, bananshake, bananpannkaka och bara vanliga bananer.

Goda shakes med STORA sugrör i Siem reap

Idag har vi gjort något helt otroligt, nämligen hjälpt till som volontärer på en skola här i Siem reap. Det var helt fantastiskt. Vi blev upphämtade på vårt guesthouse och blev körda till Mr Ross school for poor children. Med hjälp av olika donationer, fonder och volontärsarbete kan den här skolan fungera. Barn i åldrarna 6-17 går på skolan där de får lära sig engelska. Det är barn som kommer från riktigt fattiga förhållanden, en del tom föräldrarlösa.

Vi fick dela på oss och leda lektioner för två olika klasser. Malin & Filippa fick hålla en rätt avancerad lektion för de äldre barnen. Barnen är grymt duktiga på engelska, riktigt imponerande. Det blev med andra ord en rätt tuff utmaning att lära ut, med väldigt begränsat utbud av material att använda sig av. Maja & Vanja höll en lektion för de minsta, de som precis börjat skolan. Också det klurigt, då de inte kunde förstå allt vi sa, men fick hjälp med tolkning av en 11-årig elev. Det gällde alltså att vara flitig med fantasin.

Förutom att lära ut grammatik (för de äldre) och kroppsdelar (för de yngre) blev det en del sånger och lekar, så som "huvud, axlar, knä & tå", "klappa händerna när du är riktigt glad", "raketen" och "hänga gubbe".

Volontärsarbete är något vi starkt rekommenderar. En oerhört bra och lärorik erfarenhet som man får ut otrolig glädje och kärlek av. Det är absolut en sak man måste göra innan man dör.

Är det något vi upptäckt under våra veckor i Asien än så länge, är det deras breda utbud på märkliga fantasmaker. Nyfikna som vi är, har vi varit tvungna att testa direkt vi sett någon ny smak. Än så länge har vi stött på de här fyra : annanas, lychee, blåbär & mixade frukter.

Av de vi provat har vi konstaterat, att ingen smak kan slå orginalet, fanta apelsin. Vi varnar mest för blåbär & mixade frukter. Blåbär smakar som jenkatuggummi och mixade frukter ser ut som gift och smakar något liknande.

Dag 2 i Kambodja börjar lida mot sitt slut. Kom fram natten till igår, efter en bussresa på ungefär 20 h. Våran grupp om 5 har för de senaste dagarna blivit till 8, då vi mötte på ett gäng härliga svenska killar på bussen hit. En av höjdpunkterna med att backpacka, alla trevliga och sociala människor vi möter.

Vi bor på ett mysigt guesthouse, Garden Village, med världens mysigaste rooftop bar. Igår tog vi en lugn dag, hängde på rooftopbaren och drack banana-shake och kollade in staden Siem reap lite. På kvällen blev det en gemensam middag, för att prova på det Kambodjanska köket, vilket överraskade oss positivt. Kvällen fortsatte sedan på några barer för att se vad Siem reap hade för uteliv att erbjuda.

Dag nr två på Don Det bestämde vi oss för att ge os ut på en kajakutflykt. Vi paddlade kajak på Mekongfloden från nio på morgonen till solnedgång, snacka om trötta armar. Men vyerna var fantastiska och känslan att befinna sig i ingenmansland, med Laos skogar på vår vänstra sida och Kambodjas täta djungel på den högra var fantastisk. Vi fick se två vackra vattenfall, prova på lite kajakrafting (som vi inte var beredda på) och det bästa av allt....brevid våra kayaker började plötsligt blåshål tömmas. Fenor skymta. Snart såg vi fler. Sötvatten delfiner simmade runt oss.

Efter 21 h sittandes på en buss, kom vi äntligen fram till den lilla ön Don det i Mekongfloden. Vi hittade ett litet guesthouse och sedan hyrde vi cyklar för att upptäcka ön. Otroligt härligt att cykla i det fina landskapet, som faktiskt påminde lite om svensk skärgård. Det fick oss att längta efter svensk sommar. Så nu har vi börjat planera husvagnssemester till Roskilde, är det någon som har husvagn ?

Då vi alla inte har turen att vara helt friska hela tiden, blir det ibland lite time-off-dagar. Dagen innan tubingen spenderade vi till att spela spel, lite upptäcktsfärd och dricka bananshake (vår allas nya cravings) i mängder.

Tubing i Vang Vieng. Bilderna säger allt (iallafall det mesta).

Väl framme efter våran skakiga busstur möttes vi av ett faschinerande landskap. Vi förstår varför alla säger att Laos är så vackert.

Staden Vang Vieng är en by mitt i ingenstans, där allt kretsar kring fest fest och fest. Det är allt eller inget, take it or leave it. Och då handlar det inte bara om alkohol. Något vi absolut inte stöttar, utan snarare blir skrämda av. Därför drar vi ifrån den här staden the day after tomorrow, men självklart måste vi prova på det den här hålan består av = tubing (innehåller inte droger om man inte vill!!!).

Vi har på flera restauranger sett menyförslag på "specialshake", vilket innebär mushroomshake. Vi har även hört rykten om hashbrowni och ecstasy. Ni kanske förstår varför vi vill dra härifrån? Vi saknar utbudet på Koh Tao, där man kunde välja på både lugn kväll med chill på stranden eller dansa fötterna av sig i sanden.

Mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, Morgan & Kenta , bli inte oroliga , vi tar hand om varandra och ni vet hur ansvarsfulla vi är. Googla inte på tubing !

/ Vi 3

Den här lilla bussen tog oss från Vientiane till Vang Vieng, där vi är just nu. Busschauffören körde som en galning. Tutade vid varje omkörning, körde på en och annan anka och vid flera tillfället trodde vi han skulle köra över något litet barn som gick längs med vägkanten. Men vi kom fram, och jag tackar gud för att Thailand har så bra åksjuktabletter. Man blir lite dizzy, av tabletterna fick jag höra när jag köpte dom. Jo minst sagt...

Vang Vieng se upp för oss . Nu frukost - sen buss - sen framme .

Våra första blombilder till dig Anki/mamma , från oss .

Vi försökte göra det bästa av dagen i Vientiane. Gick upp tidigt för att besöka en morgonmarknad. En marknad som var det sämsta vi någonsin sett. Sedan tog vi en tuk tuk till ett tempel. Så nu har vi varit lite kulturella för våra föräldrars skull.

Vi har i alla fall konstaterat att vi inte tycker om den här staden alls. Vang vieng & tubing imorgon. Bussen lämnar staden 9.30.

Det kom väldigt oväntat, men helt plötsligt hade Albin & Peder bestämt sig för att avsluta det här äventyret i Asien. Känns väldigt tråkigt, och vi saknar dom redan. Sista kvällen med grabbarna käkade vi gott på Hippo och avslutade med en drink på favorithaket på stranden, Fizz.

För det är vi 3 mot världen <3

Tro inte att jag glömmer mina ballongtalanger för att jag är borta. Övar här med minsann. De satsar faktiskt på väldigt mycket ballongpyntning här. Vi pyntade våra vänners moppar, de uppskattade det nog inte lika mycket som vi. Även om jag trivs som fisken i vattnet, saknar jag er faktiskt en hel del, kära arbetskamrater. / Maja

2 dagar för sent. Vi kunde nog inte haft ett bättre slut på 2010 & en bättre början på 2011.