destrandsatta

Kära släkt & vänner . Nu har jag varit borta snart 5 månader och börjar sakna er alla VÄLDIGT mycket. Det är ju påsk nu, och nästan alla är lediga. Kan vi inte försöka få till lite skype-träffar ? Jag håller mig inloggad varje gång jag är hemma, så är det bara att ringa upp. Annars maila eller sms:a så får vi försöka bestämma en tid.

För en vecka sedan började flög jag för första gången singel. En resa som inte borde ha gjorts i shorts då Jag landade i ett muslimsk Dhaka. Männen pratade snarare till mina ben än mitt ansikte och sedan dess har långbyxor och täckta axlar varit oundvikligt. Bangladesh är ett av världens fattigaste länder vilket man möter på gatorna varje gång man går utanför dörren eller kör på gatorna. Det smutsigaste och mest hemlösfyllda landet Jag har besökt. Och det gör en illa att man inte kan hjälpa alla. Man känner på ett sätt glädje när man ger frukt eller bröd till behövande men när sedan en här av andra benmagra som sett en gnutta genorisitet rusar fram förstår man att det aldrig kommer finnas ett slut. Man kan inte hjälpa alla sorgligt nog.

Mitt liv i Bangladesh blev dock mycket okomplicerad då min kära moster och gudmor bodde stort nog att ge mig ett eget sovrum med tillhörande toalett. En egen dubbelsäng som dessutom bäddades varje dag. Inte illa. Chaia, Veronicas hushållerska, lagade tre måltider mat om dagen till oss. Bara att slå sig ner och bli serverad alla möjliga läckerheter från en fantastisk kock. Och till min ära bakade hon kaka (hur kunde hon veta att jag var en sådan gottegris). Inte nog med lyxen att slippa laga mat, bädda, städa, diska och tvätta så har Veronica också en chaufför. En mysig Bangal som har skjutsat oss påväg till utflykter.

De felsta dagarna spenderade jag vid sidan av poolen då Veronica hade fullt upp på jobbet. Jag lyxade till det med spabehandlingar etc medan stackars moster slet på jobbet. Men eftermiddagrna tog hon  ledigt för att umgås med mig och vi åkte till flera marknader, träffade arbetskamrater, gick ut och käkade med vänner, gick på avskedsmiddag och tog en heldag i "Old Dhaka". Där fick jag verkligen se hur fattigt Bangladesh verkligen kan vara. Inte nog med de stackars missbildade, arma människor som gick omkring och tiggde i trafiken på Gulshan, här var misären oundviklig. Lycklig den som vuxit upp i fina, rena, rika Sverige.

Nu är jag på sluttappen av min resa och ska åter hem till Sverige där jag hört det ryktas om blåsippor och vår. Ett bättre avslut än såhär hade jag alrig kunnat önska på min resa och jag lämnar Bangladesh med en känsla att nästa kapitel i mitt liv kommer bli toppen. Tack moster. Du är bäst!

Hejdå Asien och hallåigen Sverige!

100 dagar på resande fot firas av M & M idag

 

Vi bestämde oss för att ha en riktig alla-hjärtans-dag-mysig dag på stranden tillsammans efter att ha avnjutit en buffé av färsk frukt till frukost. Filippa, också kallad stekarn, åker tillbaka till kalla Sverige och hennes önskan var en sista lång, solig och saltig dag på stranden. Kvällen avnjöt vi i den lilla staden Saladan med baklängesmiddag. Vi började alltså med smaskiga glassdrinkar och svenskt karamellkungen godis. För att sedan äta en thailändsk tapas-variant. Smaskens!

 

Vill avsluta med att HJÄRTA alla er därhemma.

 

Såhär på andra sidan klotet påminns jag ofta av hur lyckligt lottad jag är som vuxit upp och blivit den jag är i Sverige. Hur suveräna mina föräldrar varit och är som alltid ställt upp för mig och lyssnat till mig. Hur de har vaggat mig lugn, läst godnattsagan tills jag har somnat, hjälpt mig med läxläsning, frågat hur dagen har varit och alltid älskat mig.

 

Pappa. Du kommer alltid vara den person som jag ser upp till allra mest. Du har den finaste själ en pappa någonsin kan ha. Du har verkligen stöttat mig, pushat mig framåt och trott på mig. Alltid. Jag skriver det som jag säger alldeles för sällan. Jag älskar dig.

 

Tack för att du är min pappa. Jag hade aldrig kunnat önska mig nån bättre.

Och förlåt för att jag inte kan fira din födelsedag med dig. Jag saknar dig pappa!

 

Grattis pappa Peter önskar Malla.

GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA MORFAR !

Tack för alla fina kommentarer. Fortsätt gärna så !

12 h pa Arlanda , bilderna talar for sig sjalva ...